Skisens summering av Vasaloppsveckan 2020

Vasaloppsveckan 2020 är över och alla vi som var med och körde något eller flera lopp har haft en vecka på oss att återhämta oss och reflektera. Även Vasaloppsorganisationen kan andas ut efter en vinters prövningar.

Skisens var med på första loppet, Vasaloppet-30, samt på finalen –det ”Riktiga” Vasaloppet. Dessa två lopp visade också de två sidorna av årets Vasaloppsvecka. Vasaloppet-30 genomfördes precis som öppet spår och flera andra lopp i kalasväder med blixtföre medan Vasaloppet precis som 2019 mötte snöfall och tungt före med dåliga spår. Med facit i hand kan konstateras att de tuffaste förhållandena under veckan rådde på de två medialt viktigaste loppen Tjejvasan och Vasaloppet.

Vi har tidigare rapporterat om de fina förhållanden som rådde under Vasaloppet-30 och hur dessa tider kunde ha stått sig i de tuffare förutsättningar med regn som rådde dagen efter vid Tjejvasan. Här tänkte vi presentera lite mätdata från Vasaloppet, som inte drabbades regn, men kraftigt snöfall som gjorde landskapet vackert men spåren, enligt Skisens mätning, ännu tyngre än vid Tjejvasan.

Del 1: Mitt Vasalopp 2020 analyserat genom Skisens data

För andra året i rad körde jag Vasaloppet med Skisens handtag.  2019 som vi tidigare har rapporterat om fick jag tyvärr inte ut all data på grund av ett fel i mjukvaran som avbröt inspelningen efter ca 25 minuter. I år fick jag med allt, Figur 1 nedan visar effekt mot sträcka med överlagrad hjärtfrekvens. Jag gick på blanka skidor och stakade hela sträckan med undantag för ett kortare parti i Lundbäcksbacken då jag saxade.

Notera i Figur 1 att hjärtfrekvensen i det närmsta fullständigt följer effekten sett över längre tidsperioder.  Detta är en väldigt god indikation på relevansen i vår mätning men också anledning till att fråga sig vad vi får ut av effektmätning istället för mätning av hjärtfrekvens som är så otroligt mycket lättare att mäta. Svaret får vi om vi zoomar in på kortare tidskonstanter. Figur 2 visar effekt och hjärtfrekvens för den kortare sekvensen från starten till Smågan. Här ser man tydligt att hjärtfrekvensen kommer som ett svar på effekten och med signifikant tidsfördröjning vilket illustrerar de svårigheter som är associerade med att använda hjärtfrekvens för intensitetsstyrning. En noggrann blick på Figur 1 visar också att hjärtfrekvensen i början av loppet är oproportionerligt hög vid likvärdig effektnivå jämfört med senare under loppet. Detta är ett vanligt fenomen som beror på det adrenalinpåslag som sker vid starten av en tävling och därmed försvårar intensitetsstyrning utifrån hjärtfrekvens.

Om vi ska kommentera lite kring hur mätdatan beskriver loppets utveckling kan vi konstatera att Figur 1 visar på hur jag har hållit ihop loppet ganska bra fram till strax efter Risberg. Partiet mellan Risberg och Evertsberg är ofta mitt sämsta på Vasaloppet. Också i år var det i detta lömska parti med flera korta och ganska branta backar som jag kände att jag plötsligt var trött i överkroppen och tvungen att backa av på effekten. Ur datan kan man se att jag fram till ca 40 km då detta hända höll en snitteffekt av ca 180 watt med en medelpuls på 146. För resterande 50 km var snitteffekten 132 och medelpulsen 125. En del av detta tapp kan förklaras med banprofilen –både puls och effekt går ner i de långa utförsbackarna men det syns också tydligt att snitteffekten i Lundbäcksbackarna inte kommer i närheten av de värden som nåddes i Risbergsbacken. Sett över hela loppet var snitteffekten 158 watt och hjärtfrekvensen 134 slag/min. Tabellen nedan presenterar min medelpuls och medeleffekt för några intressanta partier ur Vasaloppet.

Notera hur Tabell 1 visar att pulsen i startbacken är 12 slag högre än vid senare partier med samma medeleffekt. En förklaring till detta kan vara det något ryckiga tempot beroende på trängsel men jag tror också att det beror på adrenalinpåslag som höjer pulsen. Min upplevelse var inte att startbacken var speciellt jobbig. Tabell 1 visar på ett tydligt effekttapp efter Risberg. Lite grann kan man se detta också utifrån min placeringsutveckling som visas i Tabell II, dock inte alls så påtagligt vilket rimligen beror på att jag inte är ensam om att bli trött på Vasaloppet.

Figur 3 visar Skisens sammanfattande data från data från mitt Vasalopp 2020.

Utifrån ”Power profile” i Figur 3 förstår man att jag blev trött. Jag har noterat rekordvärden över nästan varje tidsperiod. I träningszonerna ser man, som brukligt vid tävlingslopp, en tydlig polarisering mellan hårt och lugnt när det gäller effekt medan det utifrån puls ser mer ut som att jag har legat på medelhårt hela tiden. Denna skillnad är ännu mer tydlig för elitåkare där det råder mer attackkörning.

Del 2: Jämförelser ur Vasaloppet 2020 baserade på Skisens mätning

Nu ska vi inte stanna så mycket mer vid mitt lopp utan istället gå över till att resonera kring hur loppet har sett ut för alla åkare och hur motsvarande insats hade räckt i andra lopp med bättre förutsättningar. Vilken medeleffekt krävdes för att vinna Vasaloppet 2020 och vad krävdes för medalj? Utgångspunkten i denna analys utgår från friktionskoefficienten som vi skattar utifrån handtagens uppmätta kraft och Vasaloppets höjdprofil uppmätt med barometer. Figur 4 nedan visar uppmätt höjdprofil. Notera hur man i den detaljerade höjd som fås från barometern kan skönja de små jobbiga backarna mellan Risberg och Evertsberg som annars inte syns på Vasaloppets banprofil. Man ser också tydligt det dryga partiet innan Mångsbodarna då myren sakta övergår i en knappt synlig slakmota.

Uifrån höjdprofilen i Figur 4 och hastigheten från GPS kan vi iterera fram vilken friktionskoefficient som krävs för att uppmätt kraft ska stämma med grundläggande mekanik i enlighet med vad vi presenterade i rapporten från Vasaloppet förra året[1]. På detta sätt fick vi fram att en Friktionskoefficient av 0.038 gav en bra öerensstämmelse mot uppmätt kraftdata, Figur 5 nedan visar jämförelse av effekt. Notera att friktionskoefficienten av 0.038 svarar mot den genomsnittliga friktionskoefficienten under loppet. I Figur 5 kan man se att den uppmätta effekten i början ligger över den beräknade medan det mot slutet av loppet är det omvända förhållandet. Detta är en indikation på att friktionen var olika på olika delar av banan. Glidet blev bättre mot slutet.

När vi nu har skattat friktionskoefficienten kan vi använda denna för att beräkna vilken effekt som krävdes för att köra i högre eller lägre fart, Tabell III sammanställer detta. Vi har också tagit med en jämförelse för att illustrera vilken tid motsvarande effekt skulle ha räckt till vid Öppet spår då föret var betydligt bättre. Här har vi antagit en fritktionskoefficient av 0.022, utgående från att vi vid en testkörning på morgonen mätte upp 0.02 i isiga spår. För att kompensera för att spåren mjuknade lite framåt eftermiddagen har vi höjt detta värde med 10%.

Precis som för jämförelsen mellan Tjejvasan och Vasaloppet-30[2] ska man vara medveten om att denna översättning naturligtvis innehåller grova uppskattningar och vi vet ju inte alls hur vinnarens skidor gled. Poängteras skall dock att variationer i skidpreparering och valla inom rimliga gränser påverkar långt mindre än de yttre förutsättningarna. Ingen valla eller struktur i världen kan få skidorna att gå lika snabbt i nysnö som i isföre.

För att bedöma rimligheten i Tabell III kan vi först titta på min egen snitteffekt av 158 watt. Under det enkla antagandet att jag under Vasaloppet klarade av att hålla 70% av min maximala aeroba kapacitet skulle det innebära jag har en aerob kapacitet på 225 watt, vilket jag tror är en god skattning. Tex kan man se att jag under ganska långa partier i början av loppet håller dryga 200 watt vilket kändes som att det var något under tröskeln. Ett annat sätt att se saken på är att jämföra mot tid på 5000 meter Skierg vilket tidigare har använts för att bedöma kapacitet på Vasaloppet. För några år sedan samlade Erik Wickström in ett ganska omfattande statistikunderlag på detta som jag fick nöjet att vara med och analysera[3]. Slutsatsen blev att det på gruppnivå fanns en stark korrelation mellan effekt/kroppsvikt och resultat på Vasaloppet. Tabell IV illustrerar detta samband för startled 0 till 5.

Det går snabbt att konstatera att min skattade aeroba kapacitet av 225 watt för min vikt av 75 kg resulterar i 3 watt/kg vilket enligt tabellen ganska exakt motsvarar placering  776 vilket jag slutade på. Här behöver vi dock diskutera lite hur effekten uppmätt med Skisens handtag svarar mot effekt på 5000 meter Skierg. Min erfarenhet utifrån de testpersoner vi har mätt är att effekten på Skierg är högre än det man mäter i spåret, vilket beror på att Skiergen mäter allt arbete som går in i svänghjulet medan Skisens handtag mäter den effekt som går ut i staven. Beroende på skideteknik kan detta ligga mer eller mindre nära det som samma person presterar på en Skierg. Utifrån ett mindre antal personer som vi har data på så gör jag det grova antagandet att effekten på en Skierg i genomsnitt ligger ca 10% över vad samma person kan få ut i spåret.

Dessa antaganden skulle innebära att Petter Eliassen som vann Vasaloppet med en skattad snitteffekt av 252 watt, förutsatt att han väger 75 kg som jag, har en aerob kapacitet på drygt 5 watt/kg, vilket om han väger 75 kg svarar mot en snitteffekt på 376 watt över 5000 meter. Detta motsvarar vidare en tid av 16.15 vilket är otroligt fort men inte orimligt för en elitåkare. På motsvarande sätt kan vi räkna om övriga tider i Tabell III till vilken snitteffekt och tid de skulle motsvara på Skierg. Resultatet sammanfattas i Tabell V nedan.

Man kan konstatera att tiderna i Tabell IV stämmer relativt väl med de tider som kom ut från Erik Wickströms statistiska underlag insamlat via ett frågeformulär. Möjligen kan man konstatera att denna skattning visar på hårdare krav för led 0 och något lättare krav för led 5. En trolig orsak till detta är antagandet att Skiergeffekten rakt av är 10% högre än effekten som mäts i spåret. I verkligheten är det rimligen så att åkare i led 0 har god teknik och får ut en större andel av sin kapacitet i spåret medan åkare längre bak istället får ut en mindre andel. I grova drag befäster denna mätning dock resultaten i det ovan referrerade dokumentet. Tid på Skierg kan användas som ett gott estimat på en persons kapacitet i Vasaloppet. Dock skall det betonas att Skiergen inte mäter skidtekniken så det kan inte för en enskild individ användas för att prediktera tid på Vasaloppet. Tabellen ska tolkas så att den förutser det resultat personen med nuvarande kapacitet skulle nå på Vasaloppet under förutsättning att hen har en medelgod skidteknik. Nästa år hoppas vi på att ha skidåkare med Skisens i alla led på Vasaloppet. Då kommer vi kunna svara på dessa frågor betydligt bättre.

I sammanhanget kan jag passa på att nämna att mitt personliga rekord på 5000 meter Skierg är 17.59 motsvarande 279 watt, satt 2016 då jag vägde 74 kg. Med en snabb beräkning inser man att detta motsvarar 3.77 watt/kg. Enligt Erik Wickströms statistik skulle det med en medelgod åkekonomi placera mig i elitledet på Vasaloppet, medan jag i verkligheten samma år inte ens lyckades seeda in i led 2, vilket ironiskt nog gör att jag själv är en av de enskilda personer som avviker mest från medelvärdet i den statistik jag själv sammanställt.

Sedan 2016 har jag lagt betydligt mer krut på att utveckla min stakteknik än på att slå nya personrekord på Skierg. I detta arbete är Skisens skidhandtag och specifikt kraft-vinkel kurvan ett utmärkt verktyg. Att jag idag, 4 år äldre och med betydligt färre träningstimmar i benen senaste året, ändå har kunnat förbättra mig skulle jag vilja säga beror på att jag har blivit mycket bättre på att bibehålla kraften genom stavtaget och därigenom har förbättrat åkekonomin. Tidigare kollapsade jag i armbågsvinkeln vilket gjorde att bålen föll ner så att kraften inte gick ut i stavarna även om kroppen förbrukade energi genom att lyfta bålen upp och ner.

Nu till den sista och för oss motionärer kanske mest intressanta delen i denna analys. För oss som har kört fem raka Vasalopp i mer eller mindre snöfall är det svårt att låta bli att fundera över vad en tid tid på Vasaloppet 2020 kunnat räcka till tidsmässigt under bättre förutsättningar, tex de som rådde i Öppet Spår 2020. Den tidsmässiga jämförelsen presenterades i Tabell II ovan. Här tänkte jag bara komplettera med en rimlighetsanalys. Det är naturligtvis jättesvårt att göra en sådan. Det, i mitt tycke bästa måttet för att jämföra Vasaloppet från år till år är att utgå från placering. Detta blir dessvärre inte relevant för Öppet spår som inte körs av så många elitåkare. Därför gör vi så att vi letar efter ett Vasalopp som hade förhållanden som liknade de som rådde på Öppet Spår 2020. Det närmsta att utgå från är då rekordåret 2012, då Jörgen Brink vann på 3.38 vilket inte är så långt från de 3.34 som predikteras i Tabell II. En annan utgångspunkt för jämförelse är att titta på vilka tider Vasaloppets seedningskommitté satte för seedning från Öppet Spår till Vasaloppet.

Vi kan ur Tabell VI med en gång konstatera att Vasaloppets seedningskommitté skattade Öppet Spår 2020 som lättare än Vasaloppet 2012 vilket också stämmer med Skisens analys. Tiderna för seedningsled 1 och 2 stämmer på så när som några minuter. För led längre bak har Vasaloppets seedningskommitté skattat öppet spår som lättare än vad vår analys kommit fram till. En förklaring kan vara att seedningskommittén har insikt i att föret blev bättre för de som startade senare. En annan förklaring vore att seedningskommittén har en defensiv hållning när det gäller seedning för att begränsa antalet startande i dessa led.

Del 3: Vad krävdes för medalj och hur många lyckades avancera?

Nu är vi nästan i mål inte bara med Vasaloppsveckan utan även denna analys. Till sist tänkte vi bara beröra ett par saker som inte utgår från Skisens mätdata men som har diskuterats i ett par av våra nyhetsbrev inför Vasan. Hur svårt var det att ta medalj och hur svårt var det att avancera ett led.

Bortsett från det faktum att för första gången alla startande som gick i mål fick medalj var det 2020 endast 1712 startande som klarade kravet för Vasaloppets prestationsmedalj –att gå i mål inom segrartiden plus 50%. Detta är mer än en standardavvikelse under genomsnittet av antalet medaljer under senaste 40 åren och med undantag för 2015 det lägsta antalet sedan 1992. Detta befäster åter vår tes att det inte behöver vara lättare att ta medalj ett år med långsam segrartid.

Vi har sett att Vasaloppet 2020 var ett svårt år att ta medalj. Nästa fråga är hur svårt det var att avancera i Vasaloppet 2020? Figur 7 visar antal åkare som kvalade in till de fyra främsta leden vid målgång utefter startposition.

Utifrån Figur 7 kan vi konstatera att det i jämförelse mot medelvärdet senaste 7 åren var relativt svårt att avancera i Vasaloppet 2020. I synnerhet för de främre leden. Endast 3 åkare lyckades avancera från led 1 till led 0 vilket är det lägsta antalet för de sju åren som analyserats. När det gäller avancemang från led 2 till led 1 så var det 25 åkare som lyckades med detta, vilket så när som på en åkare är lika många som lyckades med detsamma 2016 som är det historiskt svåraste året sett till detta avancemang. När det gällde avancemang från led 3 till led 2 respektive led 4 till led 3 var detta lättare 2020 än 2016. Ingen åkare inom de fyra främsta leden lyckades avancera mer än ett led. Generellt ser det ut som att det blev lättare att avancera ju längre bak man startade.

Summering

För att sammanfatta denna långa rapport kan vi först konstatera det är ett målsnöre för Skisens att kunna presentera en komplett mätning av stavkraft och effekt från Vasaloppets 90 km. Den uppmätta datan ger oss otroliga möjligheter att förstå loppets utmaningar. Utöver de möjligheter effektmätningen ger oss till att analysera krav på arbetsförmåga under loppets olika delar ser vi en stor potential i de möjligheter som kommer från att vi mäter glidet (friktionskoefficienten). Detta verktyg kan hjälpa många skidåkare som efter ett mindre bra lopp inte vet om det var kroppen eller skidorna som felade.

Vi kan också konstatera att 2020 års Vasalopp var tufft med relativt långsamma tider, svårt att ta medalj och svårt att avancera. Till nästa års Vasalopp är att Skisens mål att ha flera åkare som kör loppet med handtagen så vi får in mer statistik i analysen.

Dan Kuylenstierna
Skisens AB

[1] https://skisens.se/2019/08/19/vasaloppet-2019/

[2] https://skisens.se/2020/02/25/hur-tunga-var-sparen-i-tjejvasan-2020/

[3] https://erikwickstrom.se/2016/12/30/snittwatt-per-kg-kroppsvikt-pa-5000-m-skierg-vs-vasaloppsplacering/