Hur tunga var spåren i Tjejvasan 2020?

Variationen i före och glid mellan olika träningspass och tävlingar är en av de anledningar till varför vi så starkt promotar effektmätning för intensitetsstyrning i skidor. Under denna vinter har det varit mycket diskussioner om att det svenska vallateamet inte har alltid har lyckats 100% med skidorna till åkarna i landslaget. Johan Olsson skrev nyligen ett intressant inlägg på sin Instagram om hur systematiskt vallateamet tillsammans med åkare jobbar för att ge bästa förutsättningar åt varje enskild individ och hur små marginalerna mellan bra och mindre bra skidor är.

Bland oss dödliga motionärer är marginalerna betydligt större och det är ofta de yttre förutsättningarna som är den största motståndaren när vi jagar våra rekordtider. Detta har blivit påtagligt, inte minst under pågående Vasaloppsvecka som fredagen den 21/2 inleddes med Vasaloppet-30, som snöbristen till trots, genomfördes i kalasföre och slutade med rekordtid. Dagen efter var vädergudarna betydligt mindre nådiga mot alla de tjejer som skulle kämpa sig igenom samma sträcka. Ytterligare en dag senare var det dags för Öppet spår och det var åter panoramaväder med isräls där många personliga rekord slogs på sträckan mellan Sälen och Mora.

Alla är överens om att det inte går att jämföra tider med olika lopp, men vi saknar ändå verktyg för att kunna jämföra en prestation under bra förhållanden med en under dåliga förhållanden. För att kvalitativt kunna jämföra tider vid olika fören måste vi först kvantifiera skillnaderna i glid. Vetenskapligt kvantifieras glid med ett tal som kallas glidfriktion, vilket är kvoten mellan bromsande kraft och åkarens tyngd. Det är här Skisens handtag kommer in i bilden.

Bansträckning Vasaloppet 30

Jag var själv en av alla lyckligt lottade åkare som i fredags körde Vasaloppet-30 och naturligtvis gjorde jag detta med Skisens handtag som registrerade den kraft jag generade i färdriktningen. Skisens mäter också hastighet och lutning med gps och barometer, vilket ger oss den unika möjligheten att beräkna glidfriktionen.  Jag fick fram att glidfriktionen på Vasaloppet-30 för mig var 0.023, vilket motsvarar otroligt snabbt vinterföre eller för den som vill ungefär som standard 2or på rullskidor. Dagen efter satt jag inkurad framför TVn i en stuga uppe i Orsa Grönklitt och tittade på Tjejvasan där såväl arrangörer som deltagare fick sig en käftsmäll av vädergudarna. Man såg ganska snabbt när man följde loppet att segrartiden i Tjejvasan skulle bli betydligt långsammare än i Kortvasan.

Effektutveckling under Vasaloppet 30

Tyvärr hade vi ingen åkare i Tjejvasan som körde med Skisens handtag så jag har inget mått på glidfriktionen i detta lopp men jag ska ändå försöka mig på en analys utgående från att jag efter Britta Johansson Norgrens välförtjänta seger trotsade regnet och körde 24 km i Orsa Grönklitts förträffliga, men för dagen blöta skidspår. Av en händelse tog dessa 24 kilometer på minuten när lika lång tid att genomföra som det hade tagit för mig att åka Vasaloppet-30 dagen innnan, knappa 1.32. När jag tittade på datan efteråt kunde jag också konstatera att jag hade haft en högre snitteffekt, hela 160 watt, då jag körde i regnet i Grönklitt jämfört med 140 watt på sträckan mellan Oxberg och Mora dagen innan. Friktionskoefficienten jag fick fram för min träning i Grönklitt blev 0.042, jämfört mot 0.023 dagen innan vilket innebär att det borträknat luftmotståndet gick nästan dubbelt så trögt!

Jämförelse PowerProfile mellan Vasaloppet 30 (this activity) och 24 blöta kilometrar i Orsa.

Orsa Grönklitt ligger på högre höjd och har helt andra förhållanden än spåret mellan Oxberg och Mora, men det regnade bevisligen på båda ställena. Eventuellt var spåren mellan Oxberg och Mora mer isiga än de uppe i Grönklitt. Kanske jag inte heller la samma krut som toppåkarna på att preparera mina skidor. Låt oss för resonemangets skull anta att glidfriktionen i spåret mellan Oxberg och Mora för de med välpreparerade skidor var 0.035, hur mycket skulle det då påverka tiden jämfört mot dagen innan då den enligt min mätning var 0.023? Frågan kan ställas på olika sätt.

1. Hur mycket högre snitteffekt hade jag behövt ha för att köra Tjejvasan på samma tid som jag körde Vasaloppet-30 dagen innan?
   Med en glidfriktion av 0.035 hade jag behövt hålla en snitteffekt på 192 (2.56 watt/kg) för att hålla snitthastigheten 19.9 km/h.

2. Vilken tid hade jag fått på Tjejvasaan om jag hållit samma snitteffekt som jag höll på Vasaloppet-30?
   Med en glidfriktion av 0.035 resulterar en snitteffekt av 1.9 watt/kg i en genomsnittshastighet av ca 16.5 km/h motsvarande en tid på ca 1 tim och 49 minuter.

3. Vilken snitteffekt hade Britta Johansson Norgren i Tjejvasan och vilken tid skulle den ha räckt till på Vasaloppet-30?
   Mina antaganden om friktionskoefficient innebär att Britta Johansson Norgren under Tjejvasan höll en snitteffekt motsvarande 3.0 watt/kg. Under förutsättningarna som rådde dagen innan skulle detta om hon åkt på mina skidor ha motsvarat en tid av ca 1.13.30. Det är rimligt att Brittas skidor gled bättre än mina med tanke på att hon har några fler vallare som ombesörjer dem. Låt oss säga att hon hade kunnat få ner friktionen med drygt 10% till 0.02. Då hade det räckt till en tid av 1.11.30

Bakom detta resonemang ligger flera grova antaganden, tex att vi inte på riktigt har mätt upp friktionen under Tjejvasan utan utgått från en mätning gjord i Orsa Grönklitt. Dock kan vi konstatera att resultatet är rimligt om vi jämför med de snabbaste åkarna i Kortvasan. Tex åkte Johan Kanto, IK Stern, på 1.11.30. Ni som följde Vasaloppet 2017 på TV såg att just Johan Kanto fick mycket TV tid då han åkte stora delar av loppet tillsammans med Britta Johansson Norgren.

Till alla kämpar som tog sig igenom Tjejvasan kan vi nu presentera tabellen för att konvertera er tid till den tid ni hade kunnat få i de närmast perfekta förhållanden som rådde dagen innan vid Vasaloppet-30 och dagen efter vid Öppet Spår.

Tabell I: Översättning mellan tid på Tjejvasan och tid på Vasaloppet-30 med hänsyn till förändringen i före.

En tabell som denna ska naturligtvis tas med en viss nypa salt. Även om vi har försökt göra en så vetenskaplig analys som möjligt med de mätningar vi haft till grund saknas ju många faktorer, tex den mentala styrka som krävs för att bita ihop och hålla hög effekt då vädret är dåligt. Detta är nog en faktor som påverkar motionärer mer än eliten.

Nästa år hoppas vi ha några åkare i Tjejvasan som kör med Skisens handtag så att vi kan veta bättre vad friktionen verkligen är!

/Dan