2 km hemifrån mig har jag en backe som stiger 35 höjdmeter på 700 meter. För er som är lokalt bevandrade i Göteborg refererar jag till backen som går från Mölnlycke företagspark upp till Hultet. Start är vid busskuren bredvid restaurang Solsidan och mål vid busskuren uppe vid Hultet. Vi är en del skidåkare som brukar använda denna backe för träning och test av kapacitet.
På sistone har jag börjat använda backen för att validera Skisens skidhandtag. Den stiger relativt jämnt så det är möjligt att beräkna arbete och effekt utifrån friktion och lutning. En osäkerhetsfaktor är dock vinden samt friktionens variation med temperatur och väder. För att hantera detta brukar jag notera vindhastighet och temperatur samt om underlaget är vått eller tort varje gång jag kör.
Nedan följer två grafer som styrker hur otroligt stor nytta vi har av effekt då vi ska jämföra prestation under olika förhållanden. Figur 1 visar träningsdata ur Today’s Plan från förra veckan då jag körde backen i tre olika intensiteter (ungefär, A1, A2 och A3) vid måttlig medvind och knappa 20 grader varmt . Figur 2 visar samma data från igår då det istället var motvind men ungefär samma temperatur.
Det gick 14-17 sekunder snabbare per intervall i medvinden men om man tittar på effekten var den betydligt mer konstant. För de två första intervallerna som var 17 sekunder långsammare i motvind än i medvind var effekten något högre i motvind. För den sista intervallen som var 14 sekunder snabbare i medvinden visade mätningen samma effekt inom 2% mätnoggrannhet.
Figur 1: Körning 1 i backen från Öjersjö företagspark upp till Hultet. Medvind och 18 grader varmt.
Figur 2: Körning 2 i backen från Öjersjö företagspark upp till Hultet. Motvind och 18 grader varmt.
Vi tar datan i Figur 1 och 2 som ett talande bevis på vikten av att mäta effekt i en sport som skidor då förhållandena varierar. Det kommer att ha än större betydelse på snö då föret spelar in.
För att ytterligare exemplifiera vad effekten betyder körde jag ett liknande upplägg på stakmaskinen. Figur 3 visar effekt och puls för tre intervaller av längd 700 meter med 2 minuters vila (valt för att likna intervallerna i backen). Intervallerna på stakmaskinen kördes direkt efter att jag samlade in datan i Figur 2 så jag var väl uppvärmd när jag började. Syftet med att köra liknande upplägg på stakmaskinen var att ta reda på hur väl effekt på stakmaskin, som de flesta skidåkare har tillgång till, svarar mot effekt i fält och vad vi har att tjäna på att mäta både i fält och på stakmaskin.
Figur 3. Tre intervaller på stakmaskin i intensitet A1/A2, A2, A3+
Ufifrån Figur 3 kan vi konstatera att effekten för de två första intervallerna är relativt lika, något lägre på stakmaskinen än i fält. Att effekten är lägre på stakmaskinen tror jag beror på att jag i backen gick lite hårdare. Om vi tittar på den sista intervallen där jag gick nära max både i backen och stakmaskinen kan vi konstatera att effekten är nästan 20% högre på stakmaskinen. Min tolkning av detta är att jag i fält begränsas av min teknik som gör att jag inte får med mig arbetet i färdriktningen i samma utsträckning. Skisens hypotes är att duktiga skidåkare får ut effekten i fält i bättre utsträckning än de med mindre skidvana och därför kan nå nära samma effekt i fält som på stakmaskin. Detta stämmer ganska väl på de fåtal åkare som vi har testat. Skierg är ett jättebra verktyg för att bygga kapacitet men om du inte ser nytta av utvecklingen i fält ska du nog överväga att lägga lite mer krut på skidor/rullskidor om du har möjlighet.
Kör hårt!
/Dan
Senaste kommentarer