Vilken snitteffekt håller täten i Marcialonga final climb?

Segmentet, Marcialonga final climb

På söndag är det dags för 2020 års Marcialonga, en tävling som är mycket populär bland nordbor. Bland det mest fascinerande med tävlingen är att den värsta stigningen kommer i slutet istället för kort efter starten som i Vasaloppet.

Vi har funderat över vilken snitteffekt som krävs för att ta sig upp för denna stigning. Som utgångspunkt har vi åktider från 2019 samt backen sträcka och höjdprofil. Från foten av backen till målet i Cavalese är det 2.25 km med en snittlutning som är 7%.

Figur 1. Banprofil sista stigningen i Marcialonga.

2019 var Petter Eliassen snabbast upp bland herrarna med en tid av 8.27, vilket innebar att han åkte med en snitthastighet på i 16.0 km/h. Bland damerna var Katerina Smutna snabbast med tiden 11.43, motsvarande en snitthastighet på 11.5 km/h tätt följd av Britta Johansson Norgren, Lina Korsgren och Astrid Öyre Slind.

Vilka snitteffekter svarar då dessa tider mot? En grov uppskattning kan göras med en enkel mekanisk kraftbalans vilket vi har beskrivit i ett tidigare inlägg med mätdata från startbacken i Vasaloppet. En osäkerhet är glidfriktionen, vilken vi skattar till 0.025 (ganska lätt före) utifrån vetskapen att det är mestadels konstsnö och på TV bilderna från loppet såg ut som ganska behagligt väder. En annan osäkerhet är Petter Eliassens vikt. För att slippa tänka för mycket på den kan vi helt enkelt fokusera på viktnormaliserad effekt (watt/kg) vilket är det som räknas i branta stigningar.

(1)  

Vi skall här beakta att 16 km/h inte är så pass hög hastighet att luftmotståndet inte helt kan försummas. Med ett grovt överslag bör det bidra med ca 6-7 N ytterligare i bromsande kraft eller om man så vill ca 30 watt. För att översätta detta till viktnormaliserad effekt måste vi anta en vikt på Petter Eliassen. Med en längd 183 cm gissar vi att han med utrustning väger ca 75-80 kg, vilket innebär att, vilket innebär att vi får lägga på ca 0.4 watt/kg. Slutligen landar vi på att Petter Eliassen höll en snitteffekt av 4.5 watt/kg uppför backe. Den största osäkerheten i denna beräkning är antagandet kring friktionskoefficienten. I branta lutningar som denna blir den osäkerheten dock mindre. Vi kan med ganska god trygghet säga att det sanna värdet ligger inom spannet 4.3-4.7 Watt. För den som vill uttrycka det i absolut effekt, motsvarar det ca 325-375 watt beroende på vikt inom vårt antagna spann.

Hur såg det då ut bland damerna? Vilken snitteffekt har till exempel Britta Johansson Norgren. Med försummat luftmotstånd hamnar vi här på en snitteffekt av 3 watt/kg. Vid denna lägre hastighet har luftmotståndet lägre inverkan. Dessutom åkte damerna i grupp vilket kan påverka något. Om vi antar att det faktum att de körde i grupp inte påverkar nämnvärt så kan vi lägga på 0.2 watt/kg. Med osäkerheterna kring föret hamnar vi då slutligen på 3.0-3.4 watt/kg, vilket i absoluta tal kan omsättas till ca 195-225 watt.

/Dan