Söndagen 3e mars 2019 stod jag för nionde gången på Vasaloppets startlinje i Berga By. För första gången körde jag med Skisens handtag och var spänd inte bara på hur starten och backen skulle gå, utan även på om handtagen skulle hålla och om det i så fall skulle visa sig huruvida jag kunde hålla effekten mot slutet av loppet.
Jag startade i led 3 och utöver att jag för första gången körde med Skisens handtag var det också premiär för mig med blanka skidor. För att göra saken extra spännande var det också, vilket ni som körde förmodligen känner till, de i särklass sämsta förutsättningarna sedan 2011, då jag körde mitt första Vasalopp, kanske också sedan ännu längre tillbaka. Vid omklädningen efteråt pratade jag med en veteran som sa att det möjligtvis var lika svårt 1989, men att han annars inte hade varit med om något liknande. Ändå valde jag att staka, ett beslut som främst berodde på att jag ville se hela effekten från handtagen utan att efteråt behöva fundera över hur stort benens bidrag varit.
Ca en minut före start slog jag igång träningspasset på min Polar m600 pulsklocka med specialdesignad app som tog emot data från handtagen samt en Polar m400 som jag körde med polars vanliga mjukvara. Det är möjligt att parkoppla pulsband med Skisens app, men av komfortskäl körde jag med endast ett pulsband som alltså kopplades till min Polar m400.
Nedan visas effektdata uppladdad i Todays’ plan tillsammans med pulsdata från Polar Flow för de första 25 minuterna av mitt Vasalopp 2019, innehållande startrakan, första backen och lite till. Därefter kraschade dessvärre appen som tog emot mätdatan så jag fick aldrig veta hur väl jag lyckades bibehålla effekten mot slutet. Nåväl, vi får nöja oss med den data jag fick och startbacken är ju ändå ett av de mer intressanta partierna. Jag tänkte nu berätta vad vi ser i graferna och resonera kring vad det betyder.
När starten gick flöt det omgående på ganska bra med hastighet på 20-25 km/h. I effektkurvan syns att effekten ligger runt 200 watt med lite större variation vid den lilla backen i mitten av startrakan, då jag periodvis fick hålla upp med stakningen för att inte köra på framförvarande. Utöver detta flöt det som sagt på bra fram till vägövergången då det stannade upp för att sedan gå ganska ryckigt i inledningen av backen.
Notera att effekten i backen ganska väl följer hastigheten, vilket är att vänta för en backesom håller relativt konstant lutning. Beträffande pulsen kan vi se att den följer långsamma variationer i effekt med viss fördröjning, men inte alls med så stort utslag som hade kunnat förväntas utifrån ett stegringstest under mer avslappnade förhållanden. Vi ser tex vid vägövergången att medeleffekten över fem minuter ligger under 100 Watt utan att pulsen går under 145 slag/min. På träning ligger jag oftast runt 110-120 slag/min vid denna intensitet. Jag vill inte spekulera vidare i orsaker till detta, det finns många fysiologer som kan uttala sig bättre än jag om den saken. Jag nöjer mig med att konstatera att det visar på begränsningar och brister i att lita till puls för intensitetsstyrning.
Längre upp i backen när trängseln har avtagit ser vi att effekten är mer konstant utan långsamma variationer. Här ser vi också att effekten inte heller följer hastigheten på samma sätt. Effekt och puls ligger på relativt konstant nivåer, medan hastigheten varierar med backens lutning. På toppen av backen ser vi hur effekten snabbt går ner och hastigheten upp då det börjar gå utför. Vi ser också här hur effekten åter varierar mycket mer och periodvis nästan går ner till noll, vilket beror på att jag omväxlande slutar staka för att inte åka på framförvarande eller tar i lite extra för att täta igen.
Vad kan vi då lära från denna relativt korta sekvens av effektdata? Som nämnts ovan pekar den på påtagliga brister i att lita till enbart puls för intensitetsstyrning, något som är känt från cykel. Vi kan också se att effekten har mycket snabbare respons och potential att användas för anaerob intensitetsstyrning, vilket inte är så relevant just här. Vi kan också titta på vilken effekt som krävs för en motionär som mig för att ta sig uppför startbacken i Vasaloppet. Om vi bortser för de partier där det stannar av så var min medeleffekt i backen ca 180 watt, vilket motsvarar runt 2.4 watt/kg. Innan vi spinner iväg alltför mycket på detta värde gör vi en utvärdering av rimligheten i denna mätning. Effekten kan analytiskt beräknas med ekvationen:
(1) 
m: kroppsmassa (kg)
g: tyngdacceleration (9.81 m/s2)
p: densiteten för luft (1.293 kg/m3
Cd: drag koefficient (antagen till 1.4)
A: frontalarea (antagen till 0.6 m2 för en framåtlutad skidåkare)
: glidfriktion (grovt antagen till 0.035 under rådande förhållanden)
: lutning (procent)
v: hastighet (m/s)
Under antagandet att glidfriktionen denna snöiga dag var ca 0.035 får vi att effekten på startrakan blir ca 230 watt för en hastighet på 22 km/h, vilket stämmer relativt väl med vad vi ser i datan från Todays plan. Utifrån Vasaloppets höjdprofil som stämmer relativt väl med min GPS data (från två klockor) vet vi att backen har en medellutning på ca 10% under knappa 2 km. I mätdatan ser vi att hastigheten mestadels ligger i spannet 6-7 km/h, vilket motsvarar en effekt på 170-200 watt, vilket också stämmer mycket väl med det som vi ser i mätdatan.
Slutsatsen av vår rimlighetsanalys är att mätningen med Skisens handtag stämmer väl med fysikens lagar under rimliga antaganden. Således bör vi kunna använda datan för att dra vissa slutsatser om vilken arbetsförmåga, uttryckt i effekt, som krävs för att ta sig upp för första backen i Vasaloppet i främre delen av led 3. Detta kommer vi återkomma till längre fram då vi diskuterar fler mätexempel. Tills vidare önskar vi er lycka till med träningen!
//Dan
Senaste kommentarer